JULI 2012. Nästa haveri. Kopplingen ger upp. Det är KUL att äga 50-åriga bilar ..

Säg den glädje som varar. Bilen rullade några dagar men vid något rödljus var växeln extremt svår att få i. Mer än en gång. Kopplingspedalen hade börjat kännas slapp då och då vid det här laget. I samma veva hade jag ramlat på en annan person på Södermalm som också nyss hade skaffat sig en -64:a (!). En vit, dessutom med vita däcksidor som är mycket klädsamt. Vi träffades över en kopp kaffe och han visste råd då han hållit på med Amazoner och PV tidigare. Luft i kopplingsvätskan kunde det vara. Efter misslyckad avluftning så verkade kolven i kopplingscylindern ha satt sig. Med lite friskt pumpande på kopplingspedalen kunde det ge med sig. Så hände dock inte med min istället blev den helslapp.

Nu var det semestertider och mekar var inte lätta att få tag i. Bilen var nu obrukbar, motorn startade ju fint men det gick ju inte att växla. Lösningen blev en kontakt dom hade på Södermalms Bil El som kunde bärga bilen, det var ett betydligt bättre alternativ än att exvis köra runt på 1:an i stan bland alla rödljus. Planen var att få in hans bil med bärgarsläpet in i garaget i någorlunda rätt vinkel för att kunna vinscha upp bilen. Min nyvunne bekant (han med den vita 64:an) hade fixat renoveringssatser till kopplingscylindrarna vilket var det troligaste felet. Bilen hamnade på verkstad igen och fick både huvud- och hjälpcylinder helrenoverade med nya packningar. Kopplingen med båda cylindrarna:

Comments are closed